:(

Mår så jäkla dåligt idag. Har haft en skitdag på jobbet. Och längtar bort till USA. Villvillvill! Men är rädd för att bli ensam där borta. Och att komma hem helt luspank. Vad ska jag ta mig till! Snälla erbjudande som passar perfekt. Dyk fram, helst idag...

Skickat

Kära bloggen,
 
Idag red jag första ridlektionen på ett tag. Hoppning, typiskt. Eftersom jag skulle ta kort till CV:t jag lovat att jag ska skicka iväg idag. Men det gick bra. Jag tog dressyrsadel och travade tiocentimetersbommar. Jag har ju aldrig hoppat storhäst riktigt. Hoppade Zitanova nån gång, och så terrängen. Och innan det var det nog ett par år sen.
 
Iallafall, gud vad kul det är att rida! Fick dock ett sammanbrott innan lektionen då ingenting gick som jag ville. Hästen försöker bita mig, sadelgjorden är alldeles för stor, hänger ner 2 dm under magen, tränset ska man plocka isär och sen försöka få på på en häst som backar och sliter sig. Kl är 10 över...Ehehe. Inte van med sånt. Är ju van med mina små ponnisar. Så fick lite panik.
 
Iallafall. Efter lektionen tog bror lite kort. Jag blir spänd, rider dåligt, häst blir upprörd. Men vi fick till en tio fina kort och jag behövde ju bara skicka iväg ett par. Så har filat på personliga brevet ett par timmar nu. Och äntligen är det ivägskickat.
 
:D
 
 
 
 

Planerar våren

Jag planerar våren för fullt! Åhh, vad jag ska kämpa för att få till allting. Kommer bli så himla bra.
 
Sedan sist har det inte hänt så mycket. Massa jobb, egentligen massa plugg (som skjutits upp), träffat vänner mm. Jag kom på att det här med bloggen var visst inte min grej trots allt. Men jag behåller den fram till nästa resa;)
 
Kollade förresten en stund på Schulman Show i måndags. Hur kul var inte detta?
Såå min humor

Skolhelvetet

Dear Emelie,
 
Hur orkar jag...Idag är jag arg. Arg och med magkatarr och tryck över bröstet. Halv 8 ikväll öppnades inlämningen till provet i juridikkursen. Hade filat på 6 st rättsfall några dagar och ett av dem skulle in. Fick veta det halv 8 och det skulle in kl. 8. Har haft magkatarr hela eftermiddagen och inte ens kunnat sitta eller stå upp. Tror det beror på inlämningen.
 
Det händer nämligen mig vid vissa tillfällen. Som exempelvis innan resa, tävling eller ja, som idag, inlämning. Och SÅ KLART skulle man skicka in den enda uppgift jag inte gjort klart eller lagt fokus på. Trodde verkligen inte att det skulle bli den. F A N. Kl.19.57 kom den in. Funderar hårt på att hoppa av kursen om jag får underkänt.
 
Annars då. Sen sist har jag jobbat väldigt mycket. Jag kan inte planera in något speciellt nån dag pga mina jobb. Kan bli inringd närsom. Vilket jag blev förra veckan varje dag. Denna vecka har det vart tyst. Gillar att jobba, men skönt på ett sätt.
 
Jag återkommer när jag har något roligt att säga :)
 
 

Hehe

Började denna dag med en lång morgonpromenad. Jag försöker ofta komma ut på morgonen de dagar jag inte jobbar. Jag brukar ofta lyssna på musik, men kände att låtarna på spotify var ganska uttjatade idag. Så kom på den smarta idén att lyssna på p3. Favoritkanalen helt klart! Och så var det Christer i p3. Ännu mer favorit.
 
Jag beundrar ofta de människor som vågar ringa in till programmet och önska låtar eller bara berätta nåt kort om temat programledaren efterfrågar. Jag menar, jag skulle aldrig våga ringa. Men just idag när jag lyssnade, var det ett så träffande tema. Programledaren ville ha tag på folk under 21 som var uppe så dags på morgonen (då var nog kl 8 tror jag) eftersom han inte trodde att det fanns någon.
 
Men visst trillade det in något samtal då och då och så läste han upp något fb-meddelande ibland. Och jag var bara tvungen att gå in och skriva några rader. Jag är ju alltid uppe runt kl. 7. Spelar ingen roll om jag är ledig eller ska jobba. Alltid! Så jag ville liksom skriva något roligt om det.
 
Och känslan när programledaren strax därpå säger "Emelie skriver såhär: (...)". Haha, det lät inte alls som i mitt huvud när han läste upp det. Man hör ju sin egen röst när man skriver, men i radion hör man en killröst. Iallafall, han drog upp min kommentar sen igen och mitt hjärta bara dunkade. Haha, vad nördigt, men så himla skoj på nåt vis.
 
7 likes på fb fick kommentaren. Faktiskt nästflest av 54 kommentarer;)

Tillbaka

Dear Emelie,
 
Jag är tillbaka på bloggen! Har en tid tänkt börja blogga igen men inte kommit på något bloggnamn. Men så slog det mig. Jag kan faktiskt ha kvar min gamla blogg. Tog bort alla inlägg jag haft under tiden bloggen varit lösenordsskyddad och sedan har jag sorterat alla inlägg innan dess. Nu ligger alla inlägg från Norgetiden under kategori Norge, och sedan finns ett par inlägg i Höst 2011. Annars är det bara nya kategorier och förhoppningsvis nya inspirerande inlägg.
 
Tanken är att jag ska få lite bättre koll på mig själv. När bloggen var lösenordsskyddad skrev jag som om det vore en dagbok, och tanken är väl att det fortfarande ska vara dagboksaktigt. Att jag skriver för min egen skull kan man säga (Det var egentligen därför jag valde namnet Dear Emelie från början). 
 
Jag ska börja följa mitt matschema igen och börja träna ordentligt. Jag har haft en kort period vila och utan hård träning nu, eftersom jag helt enkelt tappat lusten och orken till att träna och äta bra. Jag pratar om ca 2 veckor. Men nu är jag redo! Åh vad kul det ska bli.
 
Men först: Jobb 13-17.30!

Skål och kram
 
 
 
 
 
 

11.11.11 kl.11:11

Hallå. Nu ska jag försöka pricka in inlägget till kl. 11.11 den 11/11-11

och idag är en braaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa dag :D


På andra tankar


Hallå. Nu skriver jag bara för att jag måste. Har fortfarande inga bilder att visa tyvärr.

Idag är en halvt ovanlig dag. Det är visning i lägenheten och vi har bott 4 pers här inatt. Eftersom jag är ledig är det jag som får städa och fixa innan de kommer. Ska dra till gymmet nån timme innan visningen börjar och vi har liksom inte nån aning om hur hyresvärden/mäklaren ska få tag i vår nyckel. Dålig framförhållning, killar.....

Nu när jag börjar närma mig min hemort igen funderar jag på hur jag ska göra sen. Jobba om jag får jobb och stanna kvar? Eller åka tillbaka till Oslo om några månader? Eller åka till USA som aupair?

Är väldigt inne på det sista. Det är verkligen inte jag att dra iväg till ett främmande land för att jobba. (ironi). Fast USA är så långt. Men verkar så underbart. Och jag vill verkligen lära mig flytande engelska. Både Lisa, Stina och Marie (som är här och hälsar på) har vart aupair och tyckt det var awsome. Så ja. Hm. Kanske?


Över till vardagen igen. Imorgon ska jag utföra diverse ärenden. Åka till mitt förra jobb för att kunna få min lön. Shoppa kläder till mig själv. Kolla efter julklappar. Kos mig lite. OCH PACKA. För på löööööööördag är jag hemma igen:)

Kram


Paranoid

Hejhallå

Det är så himla tråkigt att skriva när jag inte kan lägga upp nån bild till inlägget. Men jag vill att ni ska veta att om en vecka är jag hemma igen. På obestämd tid, men iallafall några månader. Igår jobbade jag min sista dag på Dekkmann. Chefen ville ha tillbaka mig när nästa sesong drar igång igen och kunderna kommer tillbaka :) Det känns alltid bra att veta.

Det jag är mest glad över är att jag varje dag slipper se en av mina kollegor. Det jag tycker är mest tråkigt är att jag aldrig mer kommer få se vissa av de andra. Blev himla bra vän med de två rumänerna som jobbade där och som också drar till hemlandet nästa vecka. Ett par av de andra killarna kommer jag iallafall kunna prata med på fejjan så det känns inte lika surt.

Iallafall. Igårkväll frågade Lisa om jag hade lust att jobba på Emil & Samuel. Chefen behövde nån i VIPgarderoben. Klart man ställer upp. Bara kul, men man tjänar inte så mycket pengar. Dricksen går till Taxi och jag jobbade endast 5 timmar. Mötte en hel del roligt folk iallafall. Fick en 100lapp i dricks av en generös kille. Några som roade sig med att stå och snacka skit med mig. Och de var dritfulla. Också himla kul att ta emot jackor och väskor för 7-8000 kr och som verkligen ser utr att vara värd ögst 200 spänn. De flesta som kommer in på klubben är riktigt rika (som det verkar som) och man bara undrar hur i hela världen de har lyckats bli så rika under sina unga dagar. Måate bara berätta, det kom ett gäng rika fransmän med extremt dyra kläder och det var skrattretande vad fula jackorna var.

Det är egentligen världens roligaste jobb nackdelar finns det. Hur man tar sig dit och hem. Det blev Taxi dit. Och bil hem. Lisa hade nämligen bil med sig... som hon hade fått parkera ett par kilometer bort. Så halv 5 imorse gick vi finklädda och i klackarpå Oslos gator, förbi knarkare, horor, potensiella mördare och annat skumt folk. Och jag som är extremt paranoid höll på att tappa andan. När en bil börjar förfölja oss.

Det är nåt speciellt med äckliga bilar. Man vet inte vem som är i, man vet inte vad deras avsikt är, men man vet att det fort som tusan kan hända nåt hemskt. Vi klarade oss in i vår bil innan han var ifatt dock. Eller, han parkerade bakom vår bil när vi klev in. Mitt hjärta har aldrig dunkat fortare.

Så efter detta: Jag går aldrig mer på Oslos gator sent på natten!!!


Slitethår.no

I lägenheten är det knäpptyst. Och svinkallt.

Det är torsdag och Fanny har flyttat hem. Jag har jobbat 10 timmar och blvitit utelåst i ytterligare 3. Jag har fått tråkiga besked om jobbet och "fått" ett träningskort på Elexia. Jag har haft en känslosam dag och det enda jag kan tänka på hela tiden varje minut är hur slitet mitt hår blivit på tre veckor.

Det är förstört och har gått av 1 cm från hårbotten, 2,3,4,5,6,7,8,9 cm osv. Det är sååå hemskt att jag inte vill kolla mig i spegeln och inte visa mig för folk. Och jag fattar inte. Hur sjutton kunde det bli så på tre veckor. Har skött det precis som vanligt. Klippte mig igår, det kostade multimum (700 norska kronor), och det ser likadant ut som innan.

Om vi nu ska prata om håret så sa frissan att det inte var slitet utan att det bara var miljoner hår som växt ut olika fort. Men tvivlar på det. För det ser förjävla fult och slitet ut. Jag vill bara raka av mig allt. Synd att man inte skulle passa i det.

Jag vet inte hur livet blir nu. Det återstår att se på måndag. Då återkommer jag.

Kram


Får jag klaga?

Hejhej.

Imorse var det en trött tjej som gick upp för att gå till jobbet. Låg vaken i stort sätt hela natten eftersom jag hade feber. Kunde inte somna för att de håller på med t-banearbete eller nåt liknande utanför fönstret.

Kände mig helt slut när jag åkte in. Halsont, huvudvärk och magont på samma gång, och detta innan mitt 10timmarspass ens börjat.

Men den värsta näradödenupplevelsen jag hade var när jag skulle hem från jobbet. Såg bussen på långt håll och började jogga lite. Var ca 400 meter till hållplatsen. Inser att den kommer åka om mig så jag börjar springa så fort jag kunde med väska och påsar mm mm. i händerna. När jag väl kom på bussen kom spykänslorna, andningsnöden och en extrem huvudvärk. Insåg att det kanske var ganska farligt att gå från 0 till 100 när man faktiskt är sjuk. Väl på bussen trodde jag att jag skulle dö. Jag skämtar inte. Började nästan gråta av mitt dumma beslut att springa efter bussen.

Nu sitter jag här. Med rethosta och en kropp som inte hänger med alls.

Det är synd om mig just nu. Jag måste få klaga.


Grabbkväll vs tjejkväll

Hejhej.

Jag är sjuk. Som de flesta som umgås med mig vet har jag vart förkyld VARENDA DAG utan uppehåll i vad jag kan minnas, sen början av 2011. Har ungefär varannan månad fått en "ny" släng av förkylningen då den blir extrem och då jag också får feber, halsont eller andra symptom.

Förra gången jag fick denna nya släng var för ca 2 månader sen. Fick jätteont i hjärtat, hjärtklappning och andningsproblem i nån vecka. Men läkaren kunde inte hitta felet. (Så då är det ju inget)

Men idag fick jag detta igen. Det har gått över för tillfället, så hoppas det inte blir som förra gången. Men det är alltid obehagligt med "hjärtproblem" för då känns det verkligen allvarligt.

Så nu vill jag bara hem och få en läkartid hos en riktig läkare. Inte en ung nyexaminerad som bara kan saker och ting teoretiskt och inte praktiskt.

....................................................................

Det var en liten notis bara, för att ni ska tycka synd om mig.

....................................................................

Iallafall. Jobbade 4 timmar idag. Gött att få grym OBlön för att bara sitta vid datorn. Kom högst 15 kunder på dessa 4 timmar.

Blev bjuden på "grabbkväll" med pokerspel, fotbollstittande och öldrickande hos en jobbkamrat. Lite för långt ifrån Oslo så tänkte inte riktigt dra dit. Plus att min jobbkamrat som jag hatar skulle dit. Men skulle vilja åka dit nån gång. Han bor nämligen på en gård med islandshästar och hästar har man inte fått så mycket av på sistone.

Det blev iallafall en lugn kväll med mycket matlagande och slappande framför Notting Hill istället. En äkta tjejkväll. Passar en sjukling bra.

Ha det bra. Längtar tills jag får träffa er igen


Sweeeets

Ledsen efter dessa dagar. Men har inte riktigt hunnit med att blogga när jag kommit hem 7 varje kväll och dessutom "flyttstädat" ett par kvällar. Meeen, idag blir det ändring på det.

Ännu är snart en arbetsvecka över. Dn har gått väldigt fort och det har inte hänt allt för mycket. Jag lär mig mer och mer och blir mer och mer irriterad på min kollega och lär känna andra mer och mer :)

Mer orkar jag inte berätta så det får räcka.

Har iallafall ett par bilder att visa er idag.

Den första är på några cupcakes som jag och Fanny gjorde för en vecka sen. Då hade vi Sverigebesök i två nätter och vi bjöd på lite välkomstfika när de anlände på tisdagnatten. Satte ihop tre recept som jag tyckte verkade smaskens, och fick ett ganska gott resultat. Har gjort liknande till jobbet i somras och folk blev helt saliga. Cookiedough, nutella och vanilj. Mums. 

Och här ser vi resultatet



Och detta är en liten rolig sak jag stötte på hemifrån jobbet idag. Humor...?





Hoppas allt är bra hemma i Linköping. Kommer snart hem. För att stanna, eller bara för en helg :)


Gutter

Hellu!

Jobb imorgon också, pust. Är himla trött och längtar inte direkt till att stå i skranken och jobba med mitt mobboffer till kollega.

Jobbar på en väldigt mansdominerad yrkesplats där alla är killar utom jag. Vissa är huuur snälla, sjyssta och roliga som helst medan vissa bara är sjukt snuskiga, äckliga och allmänt korkade.

Får faktiskt prata endel engelska vilket konstigt nog går mycket svårare än det brukar. Det jobbar två stycken utländska i verkstan som mer än gärna snackar med mig fastän de får ett svar på svengelska tillbaka. Jag tycker det är skoj iallafall för de är så söta så. Kallar mig för boss för att jag styr och ställer lite. Men är det inte som det borde vara så måste man ju fixa till det? Eller är det för tidigt efter tre dagar?

Jobbet passar mig verkligen, bortsett från bildelen. Jag är alltid glad och älskar att passa upp på kunder och få allting att fungera som det ska. Men ca två tre gånger om dagen blir jag fruktansvärt förbannad, och det är synd om de kunder som är i närheten då (Hoppas jag inte skrämmer bort dom). Blir så himla förbannad när jag blir lämnad själv i disken, med 5 meter kö. Hallå??? Har jobbat här tre dagar. Så kommer mitt mobboffer till kollega, som inte kan någonting om kundservice över huvud taget, skämtar bort alla mina allvarliga frågor, gör så att jag gör fel, skyller ifrån sig och är så himla allmänt oproffsig.

Blir så arg på han varje dag att jag så fort kommer innanför dörren här hemma öser ut mina aggressioner med Fanny som lyssnare. Sen känns det bättre. 

Då kan jag tänka på det positiva. Till exempel alla glada och förstående kunder, alla nöjda kunder, mina andra kollegor, min dagliga ledare som tycker jag lärt mig saker blixtsnabbt. Har faktiskt också fått massor beröm face to face av kunder och tillochmed på telefon. Då blir man glad :)

Nemen hörreni. Detta var en liten lägesrapport utan bilder. Kameran kommer fram snaaart igen.

Hade


50min+10h+20min+60min+30min

Räkna ihop det där och detta är mina dagar framöver :)
50min-vakna och halft död äta frukost och klä på mig
10h-jobb
20min-matrast under tiden
60min-dit- och hemresa
30min-förberedelser kvällen innan

Det känns som om jag är nyss hemkommen från min andra jobbdag. Det gick riktigt bra idag, timmarna flög förbi och jag lärde mig massamassa nytt. Blev dock en heldel fel eftersom jag redan får ta väldigt mycket ansvar, trots att jag knappt kan någonting om mitt nya jobb.

Just det, ni kanske inte visste? Har genom en bekant fått jobb på DEKKMANN, en verkstad/dekkhotel där jag 10 timmar per dag + ett par lördagar ska stå i "butiken" och ta emot kunder. Faktiskt ganska varierande arbete men så mycket som ska läras. Tänk bara att jag har fått deala med spørsmål som: Vad är priset på 4 nya däck och passande fäljar till en Opel?Ehh, jadu. Hehe.

Men så mycket som jag lärt mig om bilar på 2 dagar har jag inte lärt mig på 19 år fast hela min släkt består av mekaniker.

Jag har detta jobb på vikariat i minst en månad. Får se hur det blir efter det. Har ingen lägenhet om en månad så kanske blir att åka hem. Jag vill inte :(

Mvh/ snart en rik tjej

just kiddin

RSS 2.0