Paranoid
Hejhallå
Det är så himla tråkigt att skriva när jag inte kan lägga upp nån bild till inlägget. Men jag vill att ni ska veta att om en vecka är jag hemma igen. På obestämd tid, men iallafall några månader. Igår jobbade jag min sista dag på Dekkmann. Chefen ville ha tillbaka mig när nästa sesong drar igång igen och kunderna kommer tillbaka :) Det känns alltid bra att veta.
Det jag är mest glad över är att jag varje dag slipper se en av mina kollegor. Det jag tycker är mest tråkigt är att jag aldrig mer kommer få se vissa av de andra. Blev himla bra vän med de två rumänerna som jobbade där och som också drar till hemlandet nästa vecka. Ett par av de andra killarna kommer jag iallafall kunna prata med på fejjan så det känns inte lika surt.
Iallafall. Igårkväll frågade Lisa om jag hade lust att jobba på Emil & Samuel. Chefen behövde nån i VIPgarderoben. Klart man ställer upp. Bara kul, men man tjänar inte så mycket pengar. Dricksen går till Taxi och jag jobbade endast 5 timmar. Mötte en hel del roligt folk iallafall. Fick en 100lapp i dricks av en generös kille. Några som roade sig med att stå och snacka skit med mig. Och de var dritfulla. Också himla kul att ta emot jackor och väskor för 7-8000 kr och som verkligen ser utr att vara värd ögst 200 spänn. De flesta som kommer in på klubben är riktigt rika (som det verkar som) och man bara undrar hur i hela världen de har lyckats bli så rika under sina unga dagar. Måate bara berätta, det kom ett gäng rika fransmän med extremt dyra kläder och det var skrattretande vad fula jackorna var.
Det är egentligen världens roligaste jobb nackdelar finns det. Hur man tar sig dit och hem. Det blev Taxi dit. Och bil hem. Lisa hade nämligen bil med sig... som hon hade fått parkera ett par kilometer bort. Så halv 5 imorse gick vi finklädda och i klackarpå Oslos gator, förbi knarkare, horor, potensiella mördare och annat skumt folk. Och jag som är extremt paranoid höll på att tappa andan. När en bil börjar förfölja oss.
Det är nåt speciellt med äckliga bilar. Man vet inte vem som är i, man vet inte vad deras avsikt är, men man vet att det fort som tusan kan hända nåt hemskt. Vi klarade oss in i vår bil innan han var ifatt dock. Eller, han parkerade bakom vår bil när vi klev in. Mitt hjärta har aldrig dunkat fortare.
Så efter detta: Jag går aldrig mer på Oslos gator sent på natten!!!
Det är så himla tråkigt att skriva när jag inte kan lägga upp nån bild till inlägget. Men jag vill att ni ska veta att om en vecka är jag hemma igen. På obestämd tid, men iallafall några månader. Igår jobbade jag min sista dag på Dekkmann. Chefen ville ha tillbaka mig när nästa sesong drar igång igen och kunderna kommer tillbaka :) Det känns alltid bra att veta.
Det jag är mest glad över är att jag varje dag slipper se en av mina kollegor. Det jag tycker är mest tråkigt är att jag aldrig mer kommer få se vissa av de andra. Blev himla bra vän med de två rumänerna som jobbade där och som också drar till hemlandet nästa vecka. Ett par av de andra killarna kommer jag iallafall kunna prata med på fejjan så det känns inte lika surt.
Iallafall. Igårkväll frågade Lisa om jag hade lust att jobba på Emil & Samuel. Chefen behövde nån i VIPgarderoben. Klart man ställer upp. Bara kul, men man tjänar inte så mycket pengar. Dricksen går till Taxi och jag jobbade endast 5 timmar. Mötte en hel del roligt folk iallafall. Fick en 100lapp i dricks av en generös kille. Några som roade sig med att stå och snacka skit med mig. Och de var dritfulla. Också himla kul att ta emot jackor och väskor för 7-8000 kr och som verkligen ser utr att vara värd ögst 200 spänn. De flesta som kommer in på klubben är riktigt rika (som det verkar som) och man bara undrar hur i hela världen de har lyckats bli så rika under sina unga dagar. Måate bara berätta, det kom ett gäng rika fransmän med extremt dyra kläder och det var skrattretande vad fula jackorna var.
Det är egentligen världens roligaste jobb nackdelar finns det. Hur man tar sig dit och hem. Det blev Taxi dit. Och bil hem. Lisa hade nämligen bil med sig... som hon hade fått parkera ett par kilometer bort. Så halv 5 imorse gick vi finklädda och i klackarpå Oslos gator, förbi knarkare, horor, potensiella mördare och annat skumt folk. Och jag som är extremt paranoid höll på att tappa andan. När en bil börjar förfölja oss.
Det är nåt speciellt med äckliga bilar. Man vet inte vem som är i, man vet inte vad deras avsikt är, men man vet att det fort som tusan kan hända nåt hemskt. Vi klarade oss in i vår bil innan han var ifatt dock. Eller, han parkerade bakom vår bil när vi klev in. Mitt hjärta har aldrig dunkat fortare.
Så efter detta: Jag går aldrig mer på Oslos gator sent på natten!!!
Kommentarer
Trackback
