dearemelie

Hellu!

Jobb imorgon också, pust. Är himla trött och längtar inte direkt till att stå i skranken och jobba med mitt mobboffer till kollega.

Jobbar på en väldigt mansdominerad yrkesplats där alla är killar utom jag. Vissa är huuur snälla, sjyssta och roliga som helst medan vissa bara är sjukt snuskiga, äckliga och allmänt korkade.

Får faktiskt prata endel engelska vilket konstigt nog går mycket svårare än det brukar. Det jobbar två stycken utländska i verkstan som mer än gärna snackar med mig fastän de får ett svar på svengelska tillbaka. Jag tycker det är skoj iallafall för de är så söta så. Kallar mig för boss för att jag styr och ställer lite. Men är det inte som det borde vara så måste man ju fixa till det? Eller är det för tidigt efter tre dagar?

Jobbet passar mig verkligen, bortsett från bildelen. Jag är alltid glad och älskar att passa upp på kunder och få allting att fungera som det ska. Men ca två tre gånger om dagen blir jag fruktansvärt förbannad, och det är synd om de kunder som är i närheten då (Hoppas jag inte skrämmer bort dom). Blir så himla förbannad när jag blir lämnad själv i disken, med 5 meter kö. Hallå??? Har jobbat här tre dagar. Så kommer mitt mobboffer till kollega, som inte kan någonting om kundservice över huvud taget, skämtar bort alla mina allvarliga frågor, gör så att jag gör fel, skyller ifrån sig och är så himla allmänt oproffsig.

Blir så arg på han varje dag att jag så fort kommer innanför dörren här hemma öser ut mina aggressioner med Fanny som lyssnare. Sen känns det bättre. 

Då kan jag tänka på det positiva. Till exempel alla glada och förstående kunder, alla nöjda kunder, mina andra kollegor, min dagliga ledare som tycker jag lärt mig saker blixtsnabbt. Har faktiskt också fått massor beröm face to face av kunder och tillochmed på telefon. Då blir man glad :)

Nemen hörreni. Detta var en liten lägesrapport utan bilder. Kameran kommer fram snaaart igen.

Hade