dearemelie

I lägenheten är det knäpptyst. Och svinkallt.

Det är torsdag och Fanny har flyttat hem. Jag har jobbat 10 timmar och blvitit utelåst i ytterligare 3. Jag har fått tråkiga besked om jobbet och "fått" ett träningskort på Elexia. Jag har haft en känslosam dag och det enda jag kan tänka på hela tiden varje minut är hur slitet mitt hår blivit på tre veckor.

Det är förstört och har gått av 1 cm från hårbotten, 2,3,4,5,6,7,8,9 cm osv. Det är sååå hemskt att jag inte vill kolla mig i spegeln och inte visa mig för folk. Och jag fattar inte. Hur sjutton kunde det bli så på tre veckor. Har skött det precis som vanligt. Klippte mig igår, det kostade multimum (700 norska kronor), och det ser likadant ut som innan.

Om vi nu ska prata om håret så sa frissan att det inte var slitet utan att det bara var miljoner hår som växt ut olika fort. Men tvivlar på det. För det ser förjävla fult och slitet ut. Jag vill bara raka av mig allt. Synd att man inte skulle passa i det.

Jag vet inte hur livet blir nu. Det återstår att se på måndag. Då återkommer jag.

Kram

Ledsen efter dessa dagar. Men har inte riktigt hunnit med att blogga när jag kommit hem 7 varje kväll och dessutom "flyttstädat" ett par kvällar. Meeen, idag blir det ändring på det.

Ännu är snart en arbetsvecka över. Dn har gått väldigt fort och det har inte hänt allt för mycket. Jag lär mig mer och mer och blir mer och mer irriterad på min kollega och lär känna andra mer och mer :)

Mer orkar jag inte berätta så det får räcka.

Har iallafall ett par bilder att visa er idag.

Den första är på några cupcakes som jag och Fanny gjorde för en vecka sen. Då hade vi Sverigebesök i två nätter och vi bjöd på lite välkomstfika när de anlände på tisdagnatten. Satte ihop tre recept som jag tyckte verkade smaskens, och fick ett ganska gott resultat. Har gjort liknande till jobbet i somras och folk blev helt saliga. Cookiedough, nutella och vanilj. Mums. 

Och här ser vi resultatet



Och detta är en liten rolig sak jag stötte på hemifrån jobbet idag. Humor...?





Hoppas allt är bra hemma i Linköping. Kommer snart hem. För att stanna, eller bara för en helg :)

Hellu!

Jobb imorgon också, pust. Är himla trött och längtar inte direkt till att stå i skranken och jobba med mitt mobboffer till kollega.

Jobbar på en väldigt mansdominerad yrkesplats där alla är killar utom jag. Vissa är huuur snälla, sjyssta och roliga som helst medan vissa bara är sjukt snuskiga, äckliga och allmänt korkade.

Får faktiskt prata endel engelska vilket konstigt nog går mycket svårare än det brukar. Det jobbar två stycken utländska i verkstan som mer än gärna snackar med mig fastän de får ett svar på svengelska tillbaka. Jag tycker det är skoj iallafall för de är så söta så. Kallar mig för boss för att jag styr och ställer lite. Men är det inte som det borde vara så måste man ju fixa till det? Eller är det för tidigt efter tre dagar?

Jobbet passar mig verkligen, bortsett från bildelen. Jag är alltid glad och älskar att passa upp på kunder och få allting att fungera som det ska. Men ca två tre gånger om dagen blir jag fruktansvärt förbannad, och det är synd om de kunder som är i närheten då (Hoppas jag inte skrämmer bort dom). Blir så himla förbannad när jag blir lämnad själv i disken, med 5 meter kö. Hallå??? Har jobbat här tre dagar. Så kommer mitt mobboffer till kollega, som inte kan någonting om kundservice över huvud taget, skämtar bort alla mina allvarliga frågor, gör så att jag gör fel, skyller ifrån sig och är så himla allmänt oproffsig.

Blir så arg på han varje dag att jag så fort kommer innanför dörren här hemma öser ut mina aggressioner med Fanny som lyssnare. Sen känns det bättre. 

Då kan jag tänka på det positiva. Till exempel alla glada och förstående kunder, alla nöjda kunder, mina andra kollegor, min dagliga ledare som tycker jag lärt mig saker blixtsnabbt. Har faktiskt också fått massor beröm face to face av kunder och tillochmed på telefon. Då blir man glad :)

Nemen hörreni. Detta var en liten lägesrapport utan bilder. Kameran kommer fram snaaart igen.

Hade